Vera och India på besök med hembak't!

Och vi åt massa glögg!

Finns det något mer njutbart än när man släpper ngt som gnagt länge? När transformation sker i ett hinder, inom en själv eller mellan dig och en annan. Man vet inte när. Inte hur. Och framförallt inte om man gjort rätt på vägen dit. Helt plötslig är man bara, känner man sig bara befriad. Och man märker något har skiftat i relation till en annan eller en situation i sitt liv. Förstår du vad jag menar?

Jag tror till väldigt liten del på så kallade psykologiska verktyg. Till varje situation, hinder, krävs ett nytt sätt att förhålla sig. Något unikt mellan just dig och det du möter. I de lägerna känns det som att jag bara kan släppa taget och försöka höra och förstå vad det är min intuition, integritet säger mig just då. Så gnäller jag ett tag, trotsar och behöver hävda min rätt i det hela. Sprattlar lite. Tills en dag det bara pustar ut och helt plötsligt uppenbarar det sig. Förståelsen för den andre parten. Situationen. Händer samma där? Jag vet inte. Men något har släppt. 

Luften andas igen.

Och jag tror inte jag gjorde något åt saken.